Behandling av tarmcancer

Behandlingen av tarmcancer är alltid individuell. Beslut om hur vårdstigen ser ut görs utgående från flera faktorer tex. tumörens läge (tjocktarms- eller ändtarmscancer), tumörens storlek och egenskaper, spridningsgrad samt patientens allmäntillstånd.

 

Vi uppdaterar sidan….!

 

 

För information på finska KLICKA HÄR

Behandlingens mål beror på hur långt sjukdomen har spridit sig. Om cancern kan botas är målet att uppnå bot med hjälp av en kombination av olika behandlingsmetoder. Operation kompletteras då ofta med cytostatikabehandling och, vid ändtarmscancer, även med strålbehandling. Behandling som ges före eller efter en operation för att öka möjligheten att bota sjukdomen kallas tilläggsbehandling.

Om cancern har spridit sig och inte längre kan botas är målet med behandlingen att lindra symtom, förbättra livskvaliteten, minska lidandet och förlänga livet. Du kan läsa mer om behandling av spridd tjock- och ändtarmscancer på sidan spridd tarmcancer.

Kort om behandling tarmcancer

  • Behandlingen av tarmcancer planeras individuellt utifrån tumörens läge, storlek, spridning och patientens allmäntillstånd.
  • Om cancern kan botas består behandlingen ofta av operation och vid behov cytostatika. Vid ändtarmscancer används även strålbehandling.
  • Operation är den vanligaste behandlingsformen. Då avlägsnas den del av tarmen som innehåller tumören samt omgivande vävnad.
  • I vissa fall anläggs en tillfällig eller permanent stomi i samband med operationen. En stomi är en kirurgiskt skapad öppning på magen där tarmen leds ut genom bukväggen.
  • Cytostatika och antikroppsbehandlingar kan förstöra cancerceller, bromsa sjukdomens utveckling och minska risken för återfall, men de kan också ge biverkningar.
  • Efter avslutad behandling följs patienten upp med bla. blodprover och koloskopier för att upptäcka ett eventuellt återfall.

Kirurgisk behandling

Kirurgi, det vill säga operation, är den vanligaste behandlingen av tjock- och ändtarmscancer. Målet med operationen är att avlägsna den del av tarmen där tumören finns samt omgivande frisk vävnad och lymfkörtlar. Genom att även avlägsna frisk vävnad strävar man efter att få bort alla enskilda cancerceller. Kirurgi används antingen som enda behandling eller i kombination med strålbehandling och cytostatika.

Kirurgisk behandling kan innebära en tillfällig eller permanent stomi

Vid en operation är en viktig fråga om du behöver en stomi eller om tarmen kan sys ihop igen efter att tumören har tagits bort. När tarmen sys ihop kan avföringen fortsätta att passera på vanligt sätt.

Vid tjocktarmscancer kan tarmen oftast sys ihop direkt. Ibland behöver kirurgen ändå göra en tillfällig stomi, till exempel vid en akut operation. Den kan senare stängas när tarmen har läkt.

Vid ändtarmscancer kan man ibland behöva göra en tillfällig skyddande stomi för att ge tarmen tid att läka efter operationen. Den kan vanligtvis stängas när läkningen är klar. Om cancern sitter mycket nära ändtarmsöppningen kan hela ändtarmen behöva tas bort. Då görs en permanent stomi. Den återstående delen av tjocktarmen förs ut genom bukväggen och avföringen samlas i en stomipåse.

Läs mer om stomier

Läkemedelsbehandling

Cytostatikabehandling

Cytostatika är läkemedel som används för att förstöra cancerceller. Det finns många olika cytostatika som antingen dödar cancerceller eller hindrar dem från att föröka sig. Vid tarmcancer kombineras ofta flera olika cytostatika. Det kallas kombinationsbehandling. Olika läkemedel påverkar cancercellerna på olika sätt och därför kan en kombinationsbehandling av läkemedel ge bättre effekt än ett enskilt läkemedel. Notera att varje cancer är unik och behandlingen är alltid individuellt anpassad till enskild patient.

Cytostatikabehandling kan ges för att minska risken för återfall av sjukdomen efter operation. Vid spridd tarmcancer kan cytostatika användas för att krympa tumörer, lindra symtom och bromsa sjukdomens utveckling.

Cytostatika påverkar även friska vävnader

Cytostatika påverkar inte enbart tumörceller (cancerceller) utan även kroppens normala celler och celldelning. Dessa effekter av cytostatika på andra vävnader än tumörvävnaden benämns som läkemedelsrelaterad toxicitet eller biverkningar. Vanligaste biverkningarna vid cytostatikabehandling är sår och smärta i munslemhinnorna, diarré, minskat antal vita blodkroppar, trötthet och illamående.

Gener kan påverka läkemedelsbehandlingen – vad är DPD-brist?

Vid planering av cancerbehandling med läkemedel tar man i allt högre grad hänsyn till individuella faktorer som kan påverka hur kroppen hanterar läkemedel. Till dessa hör även ärftliga egenskaper, så kallade farmakogenetiska faktorer. Hos vissa personer kan ärftliga genförändringar påverka hur vissa läkemedel bryts ned i kroppen. I vardagen orsakar dessa egenskaper vanligtvis inga symtom eller märks på något sätt, men vid vissa läkemedelsbehandlingar kan de ha betydelse för behandlingens säkerhet.

DPYD-gen och DPD-brist

En del av våra gener kan påverka hur kroppen bryter ner vissa cancerläkemedel. DPYD-genen styr ett enzym som kallas DPD. Enzymet hjälper kroppen att bryta ner bland annat 5-fluorouracil (5-FU) och kapecitabin. Om DPD-enzymet fungerar sämre än normalt kan kroppen bryta ner läkemedlet långsammare. Då kan läkemedlet ansamlas i kroppen och risken för allvarliga biverkningar öka. Hur bra DPD-enzymet fungerar varierar från person till person. Hos vissa är funktionen delvis nedsatt och i sällsynta fall kan enzymet nästan helt saknas.

Hur beaktas DPD-enzym brist i behandlingen?

DPD-enzymets aktivitet bedöms genom undersökningar eller genetisk testning före behandlingen inleds. Syftet är att hjälpa den behandlande läkaren att välja en så säker och individuellt anpassad läkemedelsbehandling som möjligt. Om undersökningarna visar att DPD-aktiviteten är betydligt nedsatt kan läkaren vid behov justera läkemedelsdosen eller överväga ett annat behandlingsalternativ.

För dig som patient

Om du ska behandlas med läkemedel som kapecitabin eller 5-fluorouracil (5-FU) kan vårdteamet behöva kontrollera hur din kropp kan hantera läkemedlet. Det kan till exempel innebära att man undersöker DPD-enzymets funktion före behandlingen.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför behandlingen skall du ta upp saken med din läkare eller någon annan i vårdteamet.

Cytostatika kan orsaka neuropati

Vissa cytostatika kan orsaka neuropati, det vill säga skador på det perifera nervsystemet. Man använder benämningen cytostatikainducerad perifer neuropati (CIPN) för detta tillstånd. De vanligaste symtomen på neuropati (CIPN) är domningar och stickande smärta i fingrar och fötter, ökad känslighet för värme eller kyla samt finmotoriska problem ss. svårigheter att använda fingrarna för att gripa eller hålla i föremål.

Det finns begränsat med expertinformation om cytostatikainducerad neuropati, trots att tillståndet berör många cancerpatienter. Colores har utarbetat en praktisk broschyr med information om vad tillståndet kan vara och vad du kan göra för att underlätta din vardag. Broschyren presenterar rörelser och övningar som hjälper dig att minska symptomen. Länk nedan.

För mer information rekommenderar vi Cancercentrum.se hemsida (direkt länk nedan) American Cancer Societys webbplats samt en öppen föreläsning (på finska) om neuropati av neurolog och docent Aki Hietaharju (2018). Föreläsningensspråket är finska och kan ses via denna länk: Neuropatiföreläsning.

Cytostatikaorsakad perifer neuropati Colores Broschyr för Cytostatikainducerad perifer neuropati (CIPN)

Kapecitabin är ett av de läkemedel som används vid behandling av tarmcancer. Videon ovan berättar i detalj om hur kapecitabin-läkemedlet skall intas (HUS-presentationsvideo).

Antikroppsbehandling

Antikroppar är läkemedel som riktar sig mot specifika målmolekyler. När antikroppen binder till sitt mål blockeras målmolekylens funktion, vilket kan hämma cancercellernas delning och tumörens tillväxt. En antikropp som binder till cancercellens yta kan också fungera som en signal till kroppens immunförsvar att cellen är onormal och bör förstöras.

Som mål för antikroppsbehandling väljs molekyler som finns i stor mängd på cancerceller, men endast i små mängder i kroppens övriga vävnader. Genom att välja målmolekylen noggrant strävar man efter att antikroppsbehandling ska orsaka mindre skada på friska vävnader än traditionell cytostatikabehandling.

Uppföljning efter avslutad behandling

Tjock- och ändtarmscancer kan förnyas. Ett återfall kan till exempel sprida sig till levern, lungorna, bukhålan eller äggstockarna. Cancern kan också uppstå lokalt nära där den ursprungliga tumören satt. Mer sällan uppstår metastaser i skelettet eller hjärnan.

Det finns ännu ingen gemensam nationell uppföljningsrutin i Finland efter behandling av tarmcancer. Därför kan uppföljningen se olika ut beroende på var du får vård. Vanligtvis ingår blodprov för att mäta tumörmarkören CEA och koloskopi för att undersöka tarmen.

Ett stigande CEA-värde kan vara ett tecken på att sjukdomen har kommit tillbaka. Om CEA-värdet stiger eller om du får symtom som kan tyda på återfall kan läkaren göra ytterligare undersökningar, till exempel datortomografi (DT, eng. CT). CEA-värdet stiger dock inte alltid när sjukdomen kommer tillbaka. Därför kan DT-undersökningar behövas under de första 2–3 åren efter operationen, särskilt om sjukdomen har varit mer avancerad.

Om cancern inte har kommit tillbaka kan den regelbundna uppföljningen vanligtvis avslutas efter fem år. Det är ändå viktigt att fortsätta med koloskopi-undersökningar, vanligtvis vart 5–10:e år. Efter genomgången tarmcancer är risken att senare insjukna i denna cancer något högre än normalt.

Nationell vårdrekommendation för tarmcancer

Finlands första nationella vårdrekommendation för tarmcancer publicerades 2019. Syftet är att förbättra patienternas prognos och livskvalitet samt säkerställa en god och jämlik vård oavsett bostadsort. Rekommendationen riktar sig till vårdpersonal, men ger även patienter och närstående information om vårdförloppet vid tarmcancer. Rekommendationen har uppdaterats 2022 och 2024, bland annat med nya behandlingsmetoder, DPYD-genanalys och behandling av metastaserad MSI-hög tarmcancer.

Sivu avautuu uudessa ikkunassa↗Nationell vårdrekommendation för kolorectalcancer

Strålbehandling

Strålbehandling använder högenergetisk joniserande strålning som produceras med särskild strålbehandlingsutrustning. Målet är att förstöra cancerceller och minska tumörens storlek. Strålningen påverkar framför allt celler som befinner sig i delningsfas, eftersom sådana celler finns i större mängd i cancervävnad än i frisk vävnad.

Strålbehandling är en lokal behandling som påverkar framför allt det område som behandlas. Behandlingen är smärtfri och gör inte patienten radioaktiv. Strålbehandling kan orsaka biverkningar beroende på vilket område som behandlas, vilka organ och vävnader som utsätts för strålningen, antalet behandlingstillfällen och den totala stråldosen. Till biverkningarna hör irritation i hud, slemhinnor och diarré.

Strålbehandling används vid ändtarmscancer

Strålbehandling används framför allt vid ändtarmscancer. De två vanligaste formerna är kort strålbehandling och långvarig strål- och cytostatikabehandling (sk. kombinationsterapi).

Kort strålbehandling används ifall cancertumören är lokal och vuxit genom tarmväggen. Behandlingstiden är fem dagar i följd och strålbehandlingen följs av operation, oftast inom en vecka efter avslutad strålbehandling.

Om tumören är stor eller har vuxit in i närliggande organ (tex. prostata eller vagina) är den svår att operera bort. Då kan behandlingen vara sk. långvarig kemoradioterapi (oftast 5-6 veckor). I denna behandling kombineras strålbehandling med cytostatika, varvid läkemedlet förstärker effekten av strålning på tumören. Syftet är att minska tumörens storlek successivt så att den senare kan opereras bort helt. Behandlingens syfte kan även vara att lindra de symtom som tumören orsakar.

Strålbehandling användas också som smärtlindring vid metastaserad tjock- och ändtarmscancer (metastaser i skelett eller hjärna). Med noggrant riktad stereotaktisk strålbehandling kan man behandla metastaser i lever eller lungor som inte lämpar sig för kirurgi.