När och hur mycket en tarmcancerpatient behöver psykosocialt stöd är mycket individuellt. Ofta efter operationen känns det som en stor livsförändring, operationen känns konkret, man känner sig förvirrad, till och med rädd, frågorna är många och kroppen ännu svag efter operationen
Tack vare sjukvårdspersonalens öppna och positiva inställning kan Colores Åbo nejdens frivilliga hjälpa patienterna med det som sjukvården ofta inte kan: erbjuda tid att lyssna och diskutera. Tillika med Colores besöker också Åbo nejdens Ilcos stödpersoner avdelningen. Vi bad våra kamratstödspersoner skriva en blog on verksamheten.
Stödverksamheten sker på patientens villkor
Vi Åbo nejdens stödpersoner besöker varannan torsdag året om ÅUCS:s T-sjukhus magkirurgiska avdelning för att träffa nyopererade patienter. En del av patienterna är fortfarande trötta, andra igen är piggare.
Vårdpersonalen vet när vi kommer och har vanligtvis på förhand frågat patienterna om de vill träffa och diskutera med oss. I vissa fall sker förfrågan när vi är på plats. En del patienter orkar kanske inte ännu prata, men stora flertalet orkar och är färdiga att ta emot oss. Utgångspunkten är att mötena sker på patientens villkor
Konfidentiella diskussioner på tumanhand eller i större grupp
Vanligtvis träffar vi patienten på tumanhand i patientrummet eller ibland diskuterar vi med 2-3 patienter i dagrummet . Alla diskussioner är konfidentiella. Oftast träffar vi 2-3 patienter per besöksgång, antingen tillsammans eller enskilt. Vi diskuterar inte i grupp om patienten inte vill det.
Under besöken pratar vi om patientens situation, känslor, frågor och bekymmer om framtiden och förstås också hur vi stödpersoner har upplevt samma saker och klarat oss under vår vård-process. Uner mötena tar vi inte ställning till vård, medicinering osv. Vi kan endast berätta om våra egna erfarenheter.
I kamratstödet finns fler än en vinnare
I alla avseenden kan man säga att mötena har varit positiva och patienterna varit mycket nöjda. De nyopererade har hört och sett en verklig patient och fått hopp om att man kan klara av denna sjukdom och livet går vidare också länge efter.
Till slut kan man säga att vår stödverksamhet är uppskattad och önskvärd. Vi är en del av patienterna och som erfarna kan vi berätta om vår bakgrund och upplevelser samt ge hopp för framtiden. I stödverksamheten finns inte endast en vinnare, utan slutresultatet är happy-happy situation. Det känns bra att se hur patienterna tar emot oss och hur verkligt nöjda de är med våra möten och diskussioner.
